The Great Safari 2018

Innan resan

En resebeskrivning skriven utifrån den blogg som skrevs före och under safarin.

Det börjar närma sig, mindre än en månad kvar till avresa och alla förberedelser börjar bli klara. Varför nu denna resa? Jo jag fyller 50 och vill inte ha någon fest utan resa bort och göra det jag tycker är roligt, fotografera och titta på vilda djur. Fyller man år i september så kan man inte åka och titta på tigrar då det är monsun i Indien och många nationalparker är stängda. Att titta på pumor i Patagonien gör man under våran vinter. Så det som går att göra i september är Nordamerika eller Afrika. Då Donald Trump sitter i Vita huset så var ju valet enkelt, man måste ju resa till ett civiliserat resmål så Afrika blev det.

Jag började planera resan för mer än ett och ett halvt år sedan, tanken från början var att min fru skulle följa med också men hon vill inte resa till Afrika. Hon är inte intresserad av safari och fotografering så hon stannar hemma och tar hand om katten och får resa senare. Då hon inte blir med så blir det ett helt annat fokus på fotografering och det blir inget bad i Indiska oceanen eller annat trams.

Men Afrika är ju stort, många safari länder att välja mellan men valet var ganska lätt. Då jag inte har sett den stora gnu migrationen och gnuerna borde vara i Kenya i september så dit ska resan bli.

Först tittar man på de svenska reseorganisatörerna och ser korta safariturer som kostar massor av pengar för några dagars safari. Jag inser snart att det här måste man ordna själv om man ska få det som man vill. Kosta pengar får det göra man fyller ju bara 50 en gång om man har tur, men kostar det ska man ju också få ut många dagar av resan.

Hittade en site safaribookings.com där man kan jämföra olika safaribolag i Afrika och de höll koll på att man fick svar från de olika bolagen man kontaktat. Jag fick kontakt via Safaribookings med ett litet familjebolag i Kenya som man kunde diskutera med och som hade bra recensioner och verkade vara kunniga, Australken Tours & Travel Ltd.

Så efter ett 60-tal mail till Zippy på Austraken tours blev resan klar, antalet mail beror mest på att jag är en besvärlig kund som vill mycket och ha kontroll på det jag gör. Planerna är att besöka dessa olika reservat under safarin: Tsavo East, Tsavo West, Amboseli, Solio, Samburu, Buffalo Springs, Aberdare, Lake Nakuru, Lake Bogoria, Masai Mara och Nairobi NP. Det är inplanerat ca 30 gamedrives under safarin.

Nu är det bara att se till att resan blir bra!

Länkar:

Safaribookings
Austraken Tours & Travel Ltd.
Austraken (Facebook)

4 September 2018 – Nairobi

När jag packade klart mina väskor så fick jag ett getingstick! F-N! Bara att packa upp mina mediciner, är ju allergisk mot getingstick, men som tur gick allt bra, fast hade ju lite ångest innan man såg reaktionen, att sitta på akuten istället för Arlanda är ju inget vidare.

Packa igen och 02:00 vad det dags att åka mot Arlanda med min för tunga packning, men bara lite för tung. Kom fram till Arlanda strax efter 04:00 och fick leta på terminal 2, hade ju noll koll på var man skulle parkera för att komma rätt men det gick ju bra var ju inte så många tokiga taxichaufförer vakna. Jag som oroat mig för vikten, fick ju boka in mig själv i en automat och sedan lasta in väskan själv också, ingen kollade. Sedan var det dags att ta krama frun och gå igenom säkerhetskollen. Kom bakom en gubbe sov vägrade lämna in en Pepsi, vad är det för problem att kasta bort en Pepsi? smakar ju skit hur som helst.

Sedan var det X-ray av alla väskor datorer och grejor, fyllde själv 5 av de största lådorna men räckte det med det nä väskorna ströks med något papper fick öppna alla väskor och de topsades. Jag ska till Amsterdam jag kommer inte därifrån! Ni fattar ju ingenting.

Ja det finns ju massor av system att borda flygplan och ännu har jag aldrig varit med om att något fungerar bra. Denna gång delades vi in i 5 zoner när vi skulle borda flyget till Amsterdam. Jag hamnade ju i zon 5 och skulle ju borda sist, som vanligt när man har en budgetbiljett. Denna gång verkade det ju fungera men när jag sedan skulle på planet så var det kaos, totalt kaos! Vi som skulle sitta på rad 15-48 skulle gå på planet i den bakre ingången. Jag satt på rad 18 och skulle ju gå in i den bakre ingången väl inne mötte jag en busslast med brasilianare som skulle sitta längst bak i planet men gått in genom den främre dörren: Totalt kaos efter 5 minuter av allt stått stilla och dessa brasilianare inte ens försökt sätta sig så blev det buffelstilen och störst går först! Suck dessa system för att gå på plan fungerar inte om inte alla är tyskar!!!

Det var dimma och låga moln i Amsterdam så planet fick inte lyfta från Arlanda utan blev försenat men hade ju sådan lång tid till mitt plan till Kenya skulle lyfta så att det inte blev några problem. Flyget till Kenya var i tid och resan ner till Nairobi gick bra och första gången jag flög med en kvinnlig kapten. Maten var väldigt god för att vara flygmat. Väl framme i Nairobi var det en massa byråkrati innan man kom igenom immigration, man blev fotograferad och fingeravtrycken skulle tas. Sedan dröjde det som vanligt till slutet innan min väska kom upp på bagagebandet, varför är min väska alltid sist?

Ett varmt välkomnande när jag väl kom ut från flygplatsen (Mitt namn rättstavat!).

5 September 2018 – Tsavo East

Efter fyra timmars sömn vaknar man av väckarklockans oljud 06:00, efter frukost träffar jag guiden Nelson och kocken John som ska följa mig runt Kenya. Vid 8 tiden lämnar vi Nairobi och åker sydöst mot Tsavo East nationalparken.

Vid lunchtid når vi fram till den järnvägsbro som Colonel John Henry Patterson byggde över floden Tsavo, när England, Frankrike och Tyskland kämpade om att kontrollera Afrika. Har ju kollat några gånger på filmen om the Shadow och the Ghost, de människoätande lejon som skulle ha dödat 135 personer under byggandet av bron.

I förgrunden syns den bro som Patterson byggde för över 100 år sedan i bakgrunden syns den nya bron som kineserna byggt.

Vem som kommer att kontrollera Afrika framöver verkar vara ganska givet. Kineserna har byggt ny järnväg och nya vägar medan kolonialmakternas infrastruktur sakta förstörs.

Den järnväg som kineserna är byggd på en mycket hög och brant banvall med broar här och där där djur och människor kan passera. En ny kinesisk mur i Afrika...

Efter lunch var det dags för resans första game-drive. Under safarituren fick vi se 5 lejon. Två lejoninnor blev bortjagade av några elefanter som tyckte de var för nära. Sedan började dessa lejon smyga på några zebror som dock snabbt fattade galoppen och drog så det blev ingen riktig jakt men en mycket god start på resan.

6 September 2018 – East Tsavo Safari

Vi bor i ett kristet gästhus i Voi, utanför Kenyas största nationalpark "East Tsavo" och vi är förutom mig guiden och chauffören Nelson samt kocken John. Vi bor i en stuga som heter Jerusalem som har 3 rum och kök. Enkelt men fint. Gästboken innehåller mest namn på norrmän så är nog bas för deras missionärsverksamhet eller något. Har sett byggnader och skolor från minst fem olika kyrkor och sedan låter det ur minareterna så religiösa är dom här i Voi. Det enda man skulle kunna klaga på är att sängarna är som betong och sömnen blivit lite lidande innan man vant sig.

Gästhuset och "Miss Toyota"

Dagen startade med frukost kl 07:00 för att sedan åka på en heldagssafari. Mulet väder med lite duggregn då och då. Djuren var inte lika villiga att visa sig idag men jag fick lite fina bilder på elefanter, giraffer och andra antiloper. Vi fick se en flock lejon som låg under ett träd långt från vägen med fulla magar så de skulle nog ligga kvar där och sova hela dagen.

Nationalparken är ganska tom på turister, nära grindarna mötte vi några men inga massor och efter att morgonturerna var slut mötte vi inte en bil på fyra timmar, så det känns som vild natur. Dagens höjdpunkt var att få se Hirola antilopen, kritiskt utrotningshotad bara 300-500 individer kvar.

Hirola antilop

Vid 11 tiden började det klarna upp och solen började värma upp landet och djuren försvann. Vi fortsatte turen norrut i parken till Lugards Falls där vi åt vår lunch, har sett bilder från forsen/vattenfallet men inte varit så imponerad av det, men det var helt annorlunda. Vattnet som varit brunt på alla bilder var grönt, påminde om grönt diskmedel i färgen, svårt att beskriva men vackert.

Lugards Falls

Sedan på tillbaka vägen såg vi många, ja riktigt många dik-dik antiloper, små som hundar, snabbt hoppande in i buskarna för att gömma sig. Ja det var inte för East Tsavo jag kom till Kenya, men har blivit positivt överraskad.

7 September 2018, Tsavo West - The Tsetsefly Attack!

Vi lämnade Tsavo East och åkte mot Tsavo West och dess södra del vi skulle besöka sjön Jipe som ligger på gränsen mellan Kenya och Tanzania. Vi såg lite djur och men mest zebror och koantiloper (heartebeast). Men djuren var rädda för bilen och sprang undan, så det var svårt att ta kort. Väl framme vid sjön kunde man se Parebergen i sydöst och Kilimanjaro i väst innan molnen åter gömde Kilimanjaros topp.

Vi åkte tillbaka samma väg som vi kommit och var framme vid grinden till södra sektorn av Tsavo West i tre tiden på eftermiddagen och vi hade inte mött ett annat fordon. Jag måste ha varit den enda safari turisten i denna del av parken och det ska vara högsäsong i Kenya. Fick lite vildmark för mig själv.

Vi fortsatte safarin upp genom Tsavo West genom de centrala delarna och mot de norra delarna. Vägen följde stängslet i öster.

Vägen till norra Tsavo West.

Vi möte bara två fordon på hela dagen, och det i området kring den Camp vi bodde på i norra delen av parken.

När vi närmade oss en flod i norra delen av parken blev vi attackerade av tsetseflugor, en hel svärm det slog i rutorna, nästan som stenskott när dessa monster försökte flyga in i bilen. Det blev rally och sedan försöka döda de som kommit in i bilen. Inga vanliga flugor, de tålde mycket stryk och krävdes en hel del våld för att platta till dem. Ingen av oss i bilen blev bitna så seger!

Under safarin så fick vi se några stora ugglor som skulle betyda otur, så vi får väll se....

8 September 2018 – Tsavo West

Väckning 05:30 avfärd 06:00 på en "early morning gamedrive". Flera turister i denna delen av Tsavo West men djuren är fortfarande lite rädda för safaribilarna men inte som i södra delen av parken. Morgonturen är definitivt en giraff tur, giraffer bakom varje träd. Vi får se vår första gnu på resan, får hoppas det blir flera i Masai Mara.

Naturen insvept i dammet fråm Miss Toyota....

Vi stöter på en annan safari och chaufförerna pratar lite och sedan blir det rally. Någon har sett en leopard! Vi åker i hög fart i konvoj med ett stort dammoln bakom oss mot platsen där leoparden synts. Vi stannar vid ett fält med en kulle bakom av svarta lavastenar. Leoparden ska ligga där någonstans vi spanar men ser inga rörelser. Fåglarna varnar. Många bilar står längs vägen och spanar, men bil efter bil lämnar platsen och snart är det bara vår bil kvar. Vi stannar ytterligare tjugo minuter innan vi ger upp, leoparden vann denna gången.

Vi återvänder till campen för frukost och sedan en skön siesta under dagens varmaste timmar.



Vid 15:00 börjar nästa safaritur. Denna gång är det en elefant tur, elefanter överallt. Vi blir omringade av elefanter och guiden blir tvungen att trycka gasen i botten för att komma förbi elefanterna som inte är helt positivt inställda till vår safaribil. Vi besökte Mzima källan, vatten från Kilimanjaro rinner under jorden och kommer till ytan här. Vattnet är kristallklart och man ser blå fiskar som simmar runt. En oas i torra Tsavo.

Mzima källan

Vi återvänder till lodgen och kvällen avslutas med en kall öl vid brasan. Solen går ner i väster och lyser upp Kilimanjaros snöklädda toppar. Mörkret kommer snabbt och brasan värmer skönt, undrar vilka djur som bevakar mig. Savannens ljud tillsamans med ljuden från elden som brinner, den klara natthimmeln med sina stjärnor, så lungt, tid att njuta och tänka, frihet...

Kilimanjaro

9 September 2018 – Amboseli

Frukost på lodgen i Tsavo West vid 06:00 och sedan avfärd mot Amboseli. Himlen är klar och Kilimanjaros vita topp syns bra.

Färden mot Amboseli går via "Shetani lava flow" ett gammalt lavafält, ser mest ut som slaggvarparna hemma i Falun. Efter ett kort stopp fortsätter vi vår färd men vi kommer ikapp bilen som åkt strax innan oss den står parkerad och italienaren som sticker upp ur taket säger "leopard" och pekar. Men leoparden har redan gömt sig, vi väntar 15 minuter men nej inget händer.

Mindre Kudo och Kilimanjaro

Vi stannar vid en vägbom när vi lämnar Tsavo, där har de en tam mindre kudo. Han kommer fram och hälsar på alla, stryker sig mot folk och verkar vilja kela. Sedan ska han stångas lite också. Så väldigt vacker med sin blöta nos och stora ögon. Han försöker stånga mig med men jag går runt en vägskylt och antilopen följer efter, blir några varv och italienarna får väldigt roligt. Kudun och jag blir sedan överens om att vi står på var sin sida om skylten.

Väl framme i Amboseli blir det eftermiddags safari. Parken ser inte ut som man inbillat sig har ju sett en massa BBC dokumentärer härifrån om bland annat elefanten Echo. Men vi får se elefanter, dock inga stora hanar på nära håll. Sedan får vi se lejon som gör flera lejon. Besöket i parken avslutas av en helt orange solnedgång men Kilimanjaro har åter gömt sig i sina moln.

En afrikansk solnedgång i Amboseli....

10 september 2018 – Norrut mot ekvatorn!

En tidig och kort gamedrive i Amboseli innan vi åker norrut. Vi är först in från våran grind till parken. De två kärlekskranka lejonen får vi se igen nu verkar dom vara helt utmattade. Vi har också tur att få se stora delar av lejonflocken 5 honor med ungar totalt ca 10 lejon, dock lite väl långt bort. Vi får även se en av de stora elefanthanarna och några hyenor. Vi lämnar parken när de flesta kommer, vi har resdag vi ska norrut mot reservaten där. En lång resa och så ska vi igenom Nairobi på vägen dit.

Lejon i gräset, bör nog stanna i bilen

Nära vår destination för dagen stannar vi i Nyeri och besöker Jim Corbetts grav, 27 km söder om ekvatorn. Kyrkogården är inte så vällskött, men det är en typisk kolonial kyrkogård med mest britiska gravar. Den mest kända är han som startade scout rörelsen, Lord Robert Baden-Powell.

Jim Corbetts grav i Nyeri

Jim Corbett föddes i Nantail i Kumaon där bergen och kullarna börjar resa sig mot Himalaya. Han var en storvilts jägare som sköt många ökända människoätande tigrar och leoparder men också andra tigrar som inte anfallit människor. Men han var också en av de första som slog larm och började jobba för bevarande av tigrar och vår natur. Indiens första nationalpark är uppkallad efter honom.

Han skrev ett antal böcker med berätteler om Indien och livet där och framför allt berättelser om jakten på olika människoätande tigrar och leoparder. I samband med Indiens självständighet flyttade han till Nyeri i Kenya.

11 september 2018 – Solio Rhino Sanctuary

Trubbnoshöring

Det var dags att besök i det privata noshörningsreservatet på Solio farmen. Vi skulle försöka få se svart noshörning. Reservatet var vackert med skog av feber akacior en å med stora vass och papyrusbestånd, gräs och busk beklädda kullar. De första djur vi ser är två svarta noshörningar som ligger och sover på en kulle, en reser sig upp när vi kommer men lägger sig sedan ner och sover vidare.

Vi åker genom reservatet ser giraffer, antiloper av olika slag och några bufflar. Till sist hittar vi ett gäng vita noshörningar som ligger och sover på en kulle. Räknar till åtta som ligger ganska tätt ihop. Vi stannar och väntar på att de ska resa sig upp. Någon i gänget ställer sig upp men lägger sig snart tillrätta igen och sover vidare.Efter att ha stirrat på gänget i tre timmar ger vi upp och åker vidare. Vägen visar sig svänger bakom gänget med noshörningar och komma närmare då. Gänget blir skrämda och ställer sig upp, nu passar det! Vi tar lite kort och åker vidare bakom nästa buskar ser vi ytterligare vita noshörningar.

Vi letar efter svarta noshörningar men hittar inga flera, bara de två första noshörningarna vi såg.

12 september 2018 – Samburu - 50 varv kring solen.

Ekvatorn

Vi lämnar gästhuset utanför Nyeri tidigt på morgonen och passerar snart ekvatorn och fortsätter norrut över det kenyanska höglandet. Vi åkte genom ett jordbrukslandskap med åkrar till horisonten. Enorma växthus för odling av snittblommor, åkrar med grönsaker, potatis och vete.

Mount Kenya

När vi fortsätter vår färd norrut lämnar vi höglandet och landskapet blir torrare och övergår till halvöken. Temperaturen stiger medan vi kommer ner på låglandet. Vi når den nya lodgen vid lunchtid. Den ligger fint med utsikt över floden som rinner i en ravin nedanför terrasen på min hydda.

Efter lunch blir det gamedrive i Samburu game reserve. Strax innanför grinden träffar vi på en flock gravy zebror, snyggare än vanliga zebror med sina många streck och stora öron.

Mot slutet av gamedriven stöter vi på får första katt, en lejonhane som sover. Han sover tungt inget kan få han att öppna ögonen. På vägen tillbaka får vi se ytterligare ett lejon, en hona som verkar leta efter sina ungar.

Lejoninan

När vi kommer till lodgen blir det middag nere vid floden där en brasa har blivit tänd. Efter ett litet tag kommer Samburu krigare och dansade och sjöng lejondansen. (Den som Remington (Michael Douglas) dansade med sina Masaier i "The Ghost and the Darkness"). Choklad kaka och röd champagne från Kalifornien. Födelsedags kalas! och första gången jag dricker röd champagne, inte rosa utan röd! Normalt brukar det ju champange korkar vara fint mönstrade, men denna var ju från USA så "Read the warning below" ..... de vet inte ens hur man öppnar en flaska champagne, Suck!

50 års party i natten.

En trevlig upplevelse att dansa kring elden under den Afrikas natthimmel. Alla lejon bortskrämda långt, långt bort... den tjocka samburu krigaren är inte att leka med!

13 september 2018 – Geparddag

Vi lämnar lodgen vid soluppgång för att göra en tidig gamedrive i Samburu Game Reserve. Det har inte gått mer än 5 minuter efter att vi kommit in i reservatet innan vi får se en gepard hona med fyra små ungar. Hon springer före och ungarna kommer efter och en av ungarna snubblar och gör en kullerbytta. Jag har aldrig sett en katt som ramlat när de sprungit så kan inte vara gamla.

Geparder

De försvinner in i enbuskarna som växer på fältet vid floden i parken. Vi försöker leta på dom igen, en annan bil hittar en gepard i samma område som är ute och söker byte. Vi åker dit men det är inte samma katt, denna gepard var en hane. Vi återvände till lodgen vid 10 tiden för frukost och vila.

Innan gemedriven på eftermiddagen skulle börja så gjorde vi ett besök i en Samburu by, man får betala inträde och sen ska man köpa grejor. Först dansade och sjönk innevånarna i byn och man fick fotografera. Sedan visade min Samburu guide runt och berättade om Samburu folket och deras seder och situation. Man måste ju stödja lokalbefolkningen så de får in pengar på oss turister så att djuren och naturen får ett värde för dom.

Vi fortsätter och gör en eftermiddags gamedrive i reservatet. Vi får se ett par schakaler som dödar en ung impala antilop. Senare kommer vi till två lejonhanar som sover och vi får se en flock elefanter som badar i floden och plaskar runt. På vägen ut ur parken får vi se en gepard som söker ett byte att jaga, vi lyckas följa geparden femton minuter. Sedan försvinner geparden bort och solen är påväg ner så vi måste skynda oss ut ur reservatet.

I rummet på kvällen när jag satt och gjorde backup på bilderna, sprang en stor gul spindel över golvet. Den var på gardinen väggen, på golvet jag hoppade undan den var större än svenska spindlar och snabb, faaan nu var den på väggen igen..... Bang... "Dead by FlipFlop"

14 september 2018, Leopard jakt

En heldags safari och vi ska försöka leta på leoparden. Vi åker till Samburu reservatet och på samma ställe som vi sett gepardhonan dagen innan fick vi se en lejoninna som var på jakt, smög på några oryx-antiloper men de fick se henne och observerade henne på lagom avstånd. Vi tappade bort henne efter 15 minuter.

Vi fortsatte genom Samburu reservatet och vi åkte över floden på den bro som finns in i Buffalo Springs reservatet som ligger på södra sidan av floden. Vi ser några antiloper och giraffer i parken. Vi besöker källan som gett reservatet sitt namn, vattnet bubblade upp ur jorden, helt klart i denna torra halvöken.

Efter ett tag fortsätter vi vår safari tur och guiden pratar med en annan chaufför och vi åker rally igen. Vi kommer fram till ett träd med några bilar parkerad under och där är leoparden. En ung leopard nästan fullvuxen låg och vilade på en gren.

Snart får någon se mamma leopard i ett annat träd, vi åker dit. Hon står i trädet och äter av en död antilop som hänger i en klyka. Vi tittar på henne ett tag tills hon försvinner för att en elefant har valt att klia sig mot det träd som hon är uppe i.

Den trötta och envisa leoparden.

Vi återvänder till den första leoparden som fortfarande är sömnig, vi bestämmer oss för att stanna och vänta på att leoparden ska komma ner från trädet. Vi väntar och väntar. Vi äter vår medhavda lunch och fortsätter att vänta. Leoparden vaknar upp då och då men lägger sig igen, ibland byta gren att sova på. Man måste vara bered att ta bilder när det händer något och vi måste vara parkerade på vägen och enda stället är naturligtvis mitt i solen. Det är varmt och vi har slut på vatten men vi väntar. Det går inte att sitta skönt måste vara bered, träsmak i ändan. Fem timmar efter att vi började vänta var vi tvungna att ge upp för att hinna komma ut ur parken innan den stängde.

15 september 2018 – Skitdag

Varmaste natten, svårt att sova och efter frukosten vid 06:00 avfärd mot kenyanska höglandet igen. Vi åkte söderut igen mot kallare och skönare klimat.

Vi ska besöka Aberdares National Park och åka genom parken för att få se vattenfall och djurliv som finns i parken. Vi åker in i parken och genom den tropiska skog som växer där. Vi ser elefanter och bufflar och åker uppåt i bergskedjan men Toyota bussen får det svårare och svårare. Vi får ge upp minibussen är överhettad vi får vända innan vi nått trädgränsen.

"Road to Nowhere"

Tillbaka samma väg som vi kommit. Vi får åka runt bergen och besöker vattenfallet "Thomsons fall" istället. Vi fortsätter vår färd till Naivasha men vi blir stoppade av polisen, "fortkörning" och lite mutor om jag fattade guiden rätt.

Vi når fram till Naivasha vid solnedgång en skitdag.

16 september 2018 – Bufflar och Babianer

Vi lämnade Naivasha tidigt på morgonen och kommer fram till Lake Nakuru National Park vid tiotiden på morgonen. Parken är helt förändrad sedan jag var här 2007, sjön har svämmat över halva nationalparken ligger under vatten. All savann runt sjön är mer eller mindre borta.

Lake Nakuru fotograferat från ungefär samma plats på Baboon Cliff 2018 och 2007.
Skillnaden i sjöns storlek är markant, nästan ingen savann kvar, bara vatten.

Vi ser bufflar, flera olika hjordar, massor av bufflar. Vi får också se babianer, man ser de överallt i Afrika men dessa är inte så skygga så man kan ta lite bilder. Vi åker runt sjön och når vårt gästhus vid ett tiden. Gästhuset drivs av Wildlife Club of Kenya och ligger inne i nationalparken.

Vi åker på en gamedrive vid tretiden men ser inte så mycket mest bufflar och zebror. När det börjar mörkna börjar vi åka mot gästhuset och får se en lejoninna som letar byte 200 meter från gästhuset. Vi får sedan se en lortig svart noshörning på ett fält nära gästhuset, det blir rally dit och jag hinner ta några bilder innan det blir för mörkt.

Svart noshörning

17 september 2018 - Lake Bogoria

När man vaknar är det kallt, imma på bilrutorna och inte många grader över noll, vi lämnar Lake Nakuru och åker mot Lake Bogoria. Kylan varar inte länge det blir varmare och varmare. Vi lämnar högplatån och kommer ner i en halvöken och då är värmen tillbaka med besked...

Det tjuter i bromsarna på "Miss Toyota" men hon stannar till sist, en sköldpadda på vägen! Vi får hjälpa leopardsköldpaddan av vägen, en stor tung en men hon gick ganska fort ändå...

När vi kommer fram till Lake Bogoria så är även denna sjö översvämmad och enligt min guide Nelson så är alla sjöar i Rift Dalen översvämmade något har skett i underjorden som gjort att vattennivån stigit, då det inte regnat vid alla sjöar.

Det finns 1000-tals flamingos och jag börjar fotografera. Snart kommer några bilar med japanska fågelskådare. Jag får gömma min kamera för nu är det riktiga grejor på gång. En japan sitter och håller ned avtryckaren och kameran tar säkert 10 bilder per sekund och han sitter så säkert en halvtimme säkert 10000 bilder.... eller mer.... klick klick klick klick klick klick klick... så jävla intressanta är inte flamingos och så mycket ändrar de inte på sig....

Vi åker vidare för att se heta källor och gejsrar som finns i andra ändan av sjön. De flesta heta källor visar sig vara översvämmade och ligger ute under vattenytan i sjön men några källor finns kvar och en gejser. Den sprutar vatten en halvmeter upp men den som sprutade upp 20 meter är under vattenytan någonstans.

Men det luktar ägg, verkar som om Lusen och Eva varit här och kokat ägg. Det ligger äggskal överallt. Måste städa bort äggskal ur en het källa innan jag kan ta kort.

Vi fortsätter till Lake Baringo där vi skulle bo på Roberts Bar och Guesthouse. Ett hus med två rum och kök, med terrass och gräsmatta ner till sjön och ett eget litet rum till tjänstefolket, ”British Empire” stil....

Jo jag hade tre krokodiler på gräsmattan också, flodhästarna höll till vid Roberts Bar...

18 september 2018 – Masai Mara Nästa!

Dagen börjar med en tidig båtfärd på Lake Baringo för att se fågellivet och mata örnarna som bor vid sjön. Mycket fåglar och det blir 900 bilder jag som definitivt inte är en fågelskådar tok.

Sedan så skulle ju min bild på krokodilen under vatten blivit bra om jag tryckt på startknappen på GoPro kameran för seriebildtagning, F-N! Blev inget andra försök men lite fina undervattensväxter blev det ju med på bilderna.

Dagen är annars en transportdag ner till Masai Mara, nio tio timmar i "Miss Toyota". Färden går ju bra ganska länge men i en lång uppförsbacke blir Miss Toyota för het och det blir paus. En mekaniker som verkade hålla backen under uppsikt kommer på motorcykel och kollar. Han åker iväg och hämtar en dunk vatten och snart är kylarvatten påfyllt och vi kan fortsätta vår resa.

Vi når fram vid solnedgång och äntligen är det Harry Potter tält.

19 september 2018 - Masai Mara - Sand River

En heldags safari till området kring Sand River i syd östra delen av reservatet. När vi kommit in i parken får vi se gnuer och zebror och alla de gräsätare man får se på alla djurprogram. Dock ser det inte ut som det ska det är inte platt och slättland utan kuperat med savann över höga kullar. Gnuerna är inte de från Serengeti och Tanzania dessa bor här hela året.

Det första utöver det vanliga vi får se är Zebror som slåss och försöker bita varandra. Vi fortsätter och snart blir det som det ska och kullarna försvinner bakom oss, men något är ändå annorlunda... det är svart! Någon har tuttat eld på Masai Mara det brinner och röker vi horisonten och där vi åker är allt svart. Tydligen tuttar de på gräset innan regnen för att göra så att gräset växer bättre. Inte var det vacker och Gnuerna hade redan lämnat Masai Mara och var nere i Tanzania. J-vla gnuer hade ju kommit för att titta på er

När vi närmar oss Sand River kommer vi till områden som inte har brunnit och det ser ut som det ska. Först får vi se några lejon som ligger på stranden till Sand River och solar som några charter turister. De ligger på Tanzaniska sidan av floden. Men vi stannar inte länge vi får höra att de hittat en leopard som är i ett träd, rally time!

Leopardhane

Väl framme vid trädet så är det ingen leopard i det, vi väntar och söker. Det är tre safari bilar som missat leoparden, F-N. Vi åker runt och letar och letar. Till sist hittar en annan av bilarna leoparden. Han ligger nere vid en liten bäck och vilar.

Vi satt och tittade på leoparden tills han gick ut i gräset och försvinner, åter till campen och mitt tält.

20 september 2018 - Masai Mara - Talek River

Safarin började sju på morgonen och målet var att åka kring Talek River. När vi kommer in i parken har många bilar samlats. En gepard har setts men lagt sig i gräset och syns inte. Vi väntar och efter 45 min sticker geparden upp huvudet för att efter 30 sekunder åter lägga sig ner.

Vi åker vidare mot Talek floden och i ett träd ser vi olycksugglorna vi såg i Tsavo West, hmmm...

Senare längs vägen stöter på ett gäng hyenor som äter resterna av en ung zebra medan ett femtiotal gamar tittar på medan kalaset pågår.

Hyenor

Efter kalaset kommer vi ner på slätten och det blir gräs, gräs, bränt gräs och mer gräs men inte så mycket djur. Vi åker till "Fig Tree Camp" som jag tror var basen för "Big Cat Diary". Vi kollar på en hippo pond, underligga djur.

Vi stannar vid en Acacia i gräshavet och äter lunch.

Stora delar av gräset i Masai Mara bränns för att nytt gräs ska växa när regnen kommer. Gnuerna från Serengeti har inte varit på riktigt besök på två år så ingen har ätit upp gräset, så nu har man beslutat bränna det så nytt gräs kan växa upp.

Efter lunchen återvänder vi mot campen genom gräs havet och letar djur.

Nu drar vi!!!

Vi får se tre svarta noshörningar! Masai Mara blir min första "Big Five" park där jag fått se alla av de fem arterna i samma park. Elefant, svart noshörning, buffel, lejon och leopard om någon inte visste.

21 september 2018 - Masai Mara - Mara River

En ny heldagssafari som började med avfärd 07:00 mot Mara River. Vi åker och åker men var är alla djur? Bara en massa gräs! Var är lejonen, ska ju finnas massor har ju bara sett tre och de låg i Tanzania och Serengeti. Jag måste ju få se en sån där stor lejonhanne med en massa fluffigt hår!

Vi följer en liten bäck, vilken konstig gren... nej det är en Leopard i ett träd.

Leopard

Nelson min guide berättade på radion att vi hittat en leopard och snart var det trafikkaos vid leoparden. De andra bilarna försvinner efter hand och vi är ensamma med leoparden. Vi väntar på att den ska gå ner och få bilder på nedklättringen och på marken. Efter tre timmars väntan ställer sig leoparden upp och går ner ur trädet, men på andra sidan trädet så vi ser ingenting och så är leoparden borta i gräset. F-N!

Trafik kaos i Masai Mara.

Vi åker 500 m och hittar 12 lejon som just dödat ett vårtsvin. Flocken består av fem honor och sju större ungar men ingen hane på plats. Bordsskicket kan ju diskuteras grymtande och rytanden, lite slagsmål och så var grisen borta.

Pumba R.I.P.

Bordsskick?

Vi återvänder till Lodgen utan att se någon lejonhanne men vi får se en söt giraffunge som ligger ensam mitt på savannen. Mamman är inte inom synhåll, vilket är riktigt långt.

Vilse giraffunge.

22 september 2018 – Masai Mara - Mara triangle

En hel dagssafari 06:00 – 17:00. Vi åker fort genom Masai Mara för att korsa Mara River för att komma till Mara triangeln.

Direkt när vi kommer in i triangeln så ser vi två lejon som äter på en gnu. I triangeln är det fortfarande många gnuer från migrationen kvar men de har börjat vandra söderut mot Serengeti i långa led. Ett av lejonen lämnar kadavret och börjar smyga sig närmare gnuerna, närmre och närmare. Inte många meter kvar till ledet av gnuer, men plötsligt är lejonet upptäckt och gnuerna stannar och tittar på lejonet som sakta går sin väg.

Gnuer påväg söderut

Vi stannar vid gränsen till Tanzania och bryter lite mot vad som står på skyltarna och promenerar in i Serengeti. Skyltarna nästan uppmanar till det.

Sedan åker vi och letar efter en lejonhanne med lång svart man. Har ju letat i flera dagar efter en snygg lejonhanne med lång svart man. Vi besöker Scarface revir (En känd lejonhane som har egen facebook sida, https://www.facebook.com/Scarfacelion/ ) men han är inte hemma. Vi åker runt runt på allt mindre vägar och ibland försvinner vägarna så vi måste göra lite cross country åkning. Men ingen lejonhanne…

Vi åker mot bron som korsar Mara River för att lämna Mara triangle. Några bilar står under ett träd… en leopard.

I ett annat träd i samma dunge sitter en lill pluten, en liten söt leopardunge. Inte så bra träd för fotografering och ingen riktig väg så vi får åka fort från platsen för att inte få parkvakterna efter oss.

Nelson konstaterar att jag har tur med leoparder, har fått se många under safarin.

Vi lämnar Mara triangle och följer gränsen mot Tanzania och längs Sand River. Vi hittar till slut två lejon, en hona och en stor fullvuxen lejonhanne. Men denna lejonhannen har ingen man, samma hår som en hona, något genetiskt enligt Nelson. När man äntligen får se en lejonhanne har han inget hår! Suck!

Var har du gjort med ditt hår?

23 september 2018 – Masai Mara

Sista dagen i Masai Mara med en tidig morgon och en eftermiddags safari.

Morgonsafarin börjar med att vi får se en alldeles nyfödd Topi antilop försöker resa sig upp, svårt ramlar många gånger. Sedan en lejonhanne. Han har lagt sig för att vila i en buske längs ”stora safarivägen” och det är kö för att få se honom. En bil i taget får åka fram och ta några kort sedan åka vidare… kanske inte den bästa naturupplevelsen men bättre än ingen.

Geparderna som Masai Mara är känt för har ju inte visat sig men vi får se en som är blind på ett öga i en annan buske. OK de finns men inte direkt visat upp sig, fler leoparder än geparder sedda i Masai Mara, tom flera noshörningar än geparder… en annan gång kanske.

Eftermiddags safarin var utan höjdpunkter några sebror och växtätare men inget speciellt.

24 september 2018 – Mot Nairobi

Innan vi lämnar Masai Mara är det besök i en massaj by. Besöket är lite för tidigt massajerna har inte vaknat ännu och är sömniga. De gör sin traditionella hoppdans jag betalar och köper någon souvenir så lokalbefolkningen kring parkerna får del i pengarna från turisterna. Efter by besöket är det avfärd mot Nairobi, vägen är skitguppigt och man måste betala grindpengar här och där till de olika massajbyarna. Efter någon timme kommer vi upp på en modernväg som också byggs av kineserna.

Det finns viltstängsel men det hjälper inte mot en flock gnuer, säkert hundra djur som hoppar över stängslet in på vägen. Gnuerna råkar i panik och hoppar åt alla håll, framför, bakom bilen, panik! panik! När dammolnet försvunnit har alla gnuer kommit över vägen och Miss Toyota har också klarat sig!

När vi stannar för lunch så ramlar dörren av Miss Toyota, stackars lilla bil, varit med om så mycket!

När bilen är lagad och ihop tejpad fortsätter vi utan missöden till Nairobi.

25 september 2018 – Nairobi National Park

Sista safarin för resan i Nairobis nationalpark. Nelson hämtar mig vid hotellet 06:30.

Direkt inne i parken så är de där, mina två stora håriga kissekatter!!!

En av lejonhanarn.

Vi är inte ensamma men vi stannar vid lejon hannarna och 800 fotografier senare är vi de sista som lämnar lejonen i fred för deras siesta.

En fin park med mycket grässavann, zebror, giraffer, impala, gnuer och koantiloper, några reedbucks och bufflar. En nationalpark mitt i Nairobi med mycket djurliv men inte så många turister, definitivt underskattad.

Eftermiddagen blir att försöka posta vykorten som kostat en förmögenhet och varit så svåra att hitta. Här är man ju digitala och gamla omoderna vykort, varför då? Fick med mig en ”guide” som hjälpte mig hitta till posten. Till sist hittar vi luckan som säljer frimärken på baksidan av det stora posthuset. Jag får välja motiv på frimärkena, lejon så klart. Betalar min ”guide” för att bli av med honom.

26 september 2018 – Kultur, Shopping & Mama Burgers

Karen Blixens hem i Karen utanför Nairobi.

Nelson hämtar mig i Miss Toyota och vi åker till Karen Blixens hem i Karen, sedan blir det lite shopping i ett av de stora köpcenter som finns i staden. Rundresan höjdpunkt är en ”Africa burger” på Mama Rocks Burgers, Kenya utvecklas snabbt.

Dagen avslutas i hotellets pool.

En Africa burger med bacon på Mama Rocks i Nairobi.

27 september 2018 – Hemmåt

Var tvungen att checka ut innan 11:00, 12 timmar innan planet lyfte och 5 timmar innan jag blir hämtad på hotellet. Sätter mig i baren och dricker öl tittar på engelsk fotboll. Jobbigt att vänta men skönt att summera resan, fått se så mycket väldigt nöjd med resan och Kenya.

Väl inne på flygplatsen efter alla kontroller så väger min väska för mycket. Man får inte ha en väska som väger 28 kg men man får ha två väskor som väger 22 kg. Vill jag ha med min väska som väger 28 kg måste jag betala 110 US$. Men om jag packar om i två väskor så kostar det inget. Men jag har bara en väska? Naturligtvis kunde man få köpa en väska för 40 US$, lagom mycket överpris, men billigare än övervikten.